HDR - High Dynamic Range

Upplösning (4K, 8K osv) handlar om hur många pixlar som finns. HDR (High Dynamic Range) handlar om hur bra pixlarna är: hur mycket ljus, kontrast och färg de kan visa. Det är ofta HDR-delen som avgör om bilden känns blek eller “wow”.

Sedan tekniken slog igenom runt 2014–2016 har både format och apparater utvecklats kraftigt. Idag finns HDR i TV, projektorer, spel, streaming, UHD-Blu-ray och konsoler – och det har blivit en central del av en modern hemmabio.

Vad innebär HDR och varför är det så bra?

Den enkla förklaringen är "bättre pixlar istället för fler pixlar" där HDR erbjuder ett utökat kontrastomfång med mycket bättre detaljrikedom i mörka/ljusa scener samt en förbättrad färghantering med mer nyanser och djup i bilden. Tanken är helt enkelt att göra bilden mer realistisk och återskapa hur vi människor ser i verkligheten där tex en bländade sol ska ge samma effekt som när vi tittar ut genom fönstret.


HDR är inte knutet till en viss upplösning – det finns HDR i både 4K och 8K – men i praktiken kombineras det nästan alltid med Ultra HD. HDR anses enligt vissa vara mycket mer intressant än den högre upplösningen då bildkvalitén blir avsevärt bättre. Självklart skadar det inte att upplösningen blivit fyra till åtta gånger högre än det tidigare Bluray-formatet så mysfaktorn hos alla bildentusiaster kommer vara skyhög under framtida filmkvällar.

Vad behövs för att jag ska kunna titta på HDR-material?

Grundförutsättningarna för HDR är rätt standard – innehållet behöver vara mastrad med ett HDR-format (HDR10, Dolby Vision, HDR10+ etc) och bildkällan måste kunna hantera det. Exempel på källor som hanterar detta är UHD-Bluray-spelare, moderna mediaspelare och streamers, spelkonsoler som PS5, Xbox Series X/S etc. Samt inbyggda streamingappar i moderna Smart-TVs. Du behöver inte ha en TV för att HDR ska ge en fördel, även Projektorer har stöd för att ge bild förbättring via HDR om de har inbyggt HDR-stöd.


Även streamingtjänster som Netflix, Amazon Prime etc. släpper mer och mer filmer i 4K HDR, senast ut är Amazon Prime som aviserat stöd för HDR10+ ADVANCED.

Klarar min nya 4K TV att hantera HDR?

Det korta svaret är: Det beror på. Det finns vissa krav för att HDR ska kunna visas på rätt sätt och vi tar det hela från början. Under 2015 pumpade tillverkarna ut mängder med 4K Ultra HD-apparater men gav väldigt lite information om dessa var HDR-kompatibla eller inte. Det finns stor skillnad mellan en TV som “kan ta emot” en HDR-signal och en som verkligen gör HDR rättvisa.

Några nyckelfaktorer:

1. Ljusstyrka och svartnivå (nits)

HDR mäts ofta i nits – ett mått på hur mycket ljus en skärm kan leverera. En bra HDR-TV behöver:
- tillräckligt hög topp­ljusstyrka för att ljusa detaljer ska poppa,
- tillräckligt bra svartnivå så att mörka scener inte bara blir grå.

UHD Alliance satte tidigt upp riktlinjer i Ultra HD Premium-specifikationen, t.ex. ungefär:
- LCD: runt 1000 nits topp och max 0,05 nits svart, eller
- OLED: runt 540 nits topp och max 0,0005 nits svart, eftersom OLED har mycket djupare svärta.

Dagens toppmodeller ligger ofta högre än så i ljusstyrka, samtidigt som svartnivån är ännu bättre än när HDR lanserades.

2. Paneltyp: OLED, QD-OLED, MiniLED m.m.

- OLED / QD-OLED – perfekt eller nästan perfekt svärta och pixel-precision gör att HDR ser fantastiskt ut, även om topp­ljuset (antal nits) traditionellt varit lägre än på de ljusstarkaste LCD-modellerna.
- MiniLED / FALD-LCD – kan komma väldigt högt i ljusstyrka, vilket ger brutalt tryck i HDR i ljusa rum. Med många dimming-zoner kan man ändå få bra kontrast, även om svärtan inte blir lika “bottenlös” som på OLED.

I praktiken är båda världar kapabla till riktigt bra HDR – skillnaden ligger i karaktär (svärta vs ljuskanon) och i hur bra tillverkaren har löst lokal dimming och bildbehandling.

3. 10-bitars färg och brett färgomfång

För HDR krävs:
- minst 10-bitars färgdjup, vilket ger betydligt fler nyanser än 8-bitars SDR,
- stöd för BT.2020-färgrymd (eller åtminstone att kunna täcka en stor del av DCI-P3-färgområdet).

Många billigare TV-apparater kan tekniskt ta emot en HDR-signal, men når varken upp i ljusstyrka, färgvolym eller kontrast för att ge en riktig HDR-upplevelse. Resultatet blir ofta en bild som mest ser ut som lite annorlunda SDR.


Inom branschen brukar man prata om något som kallas för "nits" som är ett värde för att mäta ljusstyrkan och svärtan på en TV. För att klara av HDR-standarden krävs det att TV:n dels hanterar en högre nivå av ljusstyrka samtidigt som den ska hantera en tillräckligt bra svartnivå – dvs hur mörk bild den klarar av att visa. Lägg till stöd för 10-bitars färgdjup och, voilá, din TV är good to go för HDR.

Olika HDR format

Det finns fyra HDR format som man talar mest om idag. HDR10, HDR10+, HDR+ ADVANCED, HLG och Dolby Vision, Dolby Vision IQ. Men vad är skillnaden?

HDR10

HDR10 är originalet och det mest använda formatet idag. HDR10 måste klara av vissa standarder som 4:2:0 sub-sampling, 10-bitars färgdjup och BT.2020. Alla 4K Blu-Ray och de flesta nyheterna på streamingtjänster har HDR10.

Dolby Vision / IQ

Dolby Vision är ett premiumformat inom HDR och breddar kulöromfånget långt över det som tidigare funnits på konsumentnivå. Formatet är tekniskt kapabel att uppnå 10.000 nits (mätenhet för ljusstyrka) och med Dolby Vision kan alltså väsentligt mer ljus återges från bilden. Detta gör att tekniken även kan utnyttja kulöromfånget fullt ut genom REC. BT2020, en färgstandard som ersätter den 20 år gamla REC. BT709.

År 2020 släpptes även en uppföljare som kallas Dolby Vision IQ.
Om din TV har en ljussensor så kan formatet utnyttja den tillsammans med metadatan för att korrigera bilden utifrån hur miljön är i rummet. Idag ser vi Dolby Vision stöd hos de flesta tillverkarna och det börjar även krypa sig fram hos många streamingtjänster. Men det finns ett märke idag som vi inte hittar Dolby Vision hos.. och det är Samsung..

HDR10+

Samsungs egna standard för HDR10 och skapades för att konkurrera mot Dolby Vision. Både HDR10+ och Dolby Vision använder sig utav "Dynamisk Metadata" vilket menas att bilden kan justeras scen för scen. Märken som Panasonic och Philips inkluderar både HDR10+ och Dolby Vision på de flesta apparater i sitt toppskikt. Den nya generationen HDR10+ Advanced tar detta vidare med
mer detaljerad metadata för tonmappning, färg och lokal dimming, möjligheter att ta hänsyn till genre (film, sport, animation), rörelse och gaming, bättre anpassning till mycket ljusstarka paneler och olika ljusmiljöer.

HLG

En av de viktigare formaten som ofta glöms bort. HLG står för Hybrid Log-Gamma och skapades av TV-stationerna BBC i England och Japanska NHK. Formatet är idag en standard för många av världens TV-stationer. Formatet kombinerar både HDR och SDR i en enda signal, så om du har en HDR-kompatibel TV så spelas sändningen upp i HDR och har du en SDR TV så spelas det upp i SDR.

Ultra HD Premium

Då det inte sattes någon 100%-ig standard för HDR under 2015 bestämde sig UHD Alliance, en branschorganisation bestående av 35 olika bolag som Dolby, LG, Panasonic, Netflix m.fl, för att införa detta under 2016 års CES-mässa tack vare den nya Ultra HD Premium-standarden. TV-apparater som stödjer HDR fullt ut får den nya loggan och blir lättare att urskilja då dessa apparater uppnår de rätta kraven för att visa HDR-material och ger den riktiga premiumkvalitén.


Antingen ska TV:n klara av att hantera 1000 nits i ljusstyrka och 0.05 nits i svartnivå, eller 540 nits i ljusstyrka och 0.0005 nits i svartnivå. Anledningen till att man har olika värden är den ökade produktionen av OLED-skärmar som generellt sett har en lägre ljusstyrka än en LED, men betydligt bättre svartnivå. På det sättet får man ett bredare kontrastomfång oavsett vilken skärm man väljer.

HDR i projektorvärlden

Projektorer spelar i en annan liga än TV-apparater när det gäller ljus, de har generellt lägre ljusstyrka (ljuset sprids över en stor duk), svartnivån påverkas starkt av rummet (väggar, tak, reflektioner).

Det betyder att:
- projektorer sällan når de nitsnivåer som specifikationerna för HDR10 eller Dolby Vision är tänkta för,
- tonmappning blir extra viktig – hur projektorn “översätter” HDR-materialet till sitt mer begränsade ljusomfång.

Moderna laserprojektorer och bättre hembio-projektorer har:
- mer ljusstyrka än tidigare lampmodeller,
- ofta dedikerade HDR-lägen med smart tonmappning,
- ibland stöd för fler format som HDR10+.

Resultatet kan bli en väldigt engagerande HDR-upplevelse på stor duk – men det ställer större krav på rätt duk, rätt rum och rätt inställningar än på en TV.

Sammanfattning

De senaste åren har tillverkarna hajpat 3D, Smart TV, röst-och rörelsestyrning och 4K / 8K Ultra HD, men det är nu man äntligen börjat inse något som är betydelsefullt för en riktigt bra TV, nämligen bildkvalitet. Även om 4K Ultra HD är ett steg i rätt riktning så handlar det främst om en ökning av fler pixlar, att kunna hantera dessa pixlar på rätt sätt är det som kommer göra den stora skillnaden. Skärmarna blir större, materialet är på väg och standarden är satt.

Vi har även sett stegen inom hembio via objektbaserat ljud som Dolby Atmos, DTS:X och Auro 3D. Att bilden ska följa samma utveckling är inget konstigt och kommer bli en våt dröm för alla hembioälskare tack vare introduktionen av HDR. När bilden och ljudet är komplett hemma behöver du bara ställa den slutgiltiga frågan: Vilken krydda ska jag ha till mina nypoppade popcorn?

Uppdaterad 2025-12-11 av Mattias